Kultur för livsnjutare

Kultur för livsnjutare

Låt oss inspirera varandra!

Syftet med bloggen är att inspirera varandra och ge tips på hur man kan njuta mer av livet med hjälp av kultur och skapande i olika former. Det behöver inte vara dyrt eller pretentiöst. Jag hoppas att ni vill bidra med era erfarenheter kanske har ni sett en film, en utställning eller besökt en stad och vill dela med er av!

Utställning på Villa Aster

Kreativitet och eget skapandePosted by Antonia Thu, July 05, 2018 14:29:28

Nu har vi äntligen öppnat vår sommarutställning! Det är 7 år sedan sist!

Min goda vän Isabell Metz har målat träd de senaste åren många träd i alla skepnader: vemodiga träd, träd som är tysta, träd som talar, förtrollade träd som omvandlas till ansikten. Det växte och jag kunde se en röd tråd i bilderna något unikt i Isabells måleri som talade till mig.

Under samma veva träffade jag Robert som är musiker och jag fick förmånen att lyssna på en del av hans egenkomponerade musik. Då kändes det så naturligt att försöka skapa något som omfamnar mina dikter, Isabells bilder och Roberts musik. Isabell hade sedan länge frågat mig om vi inte skulle kunna skapa en trädutställning och nu kände jag att tiden var inne...

Ni är varmt välkomna att titta in hos oss på Villa Aster och ta en tur i våra lador och andra vrån för att titta, lyssna och komma i stämning. Jag vågar lova en fin upplevelse!

Vi är på plats tisdag- Söndag 12-17. Nedan hittar ni några smakprov…

Här kommer också en av våra videor...











  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post8

Shiharu Shiota ”The Distance” – hur tid och avstånd, minnen och frånvaro formar oss…

Rapporter evenemangPosted by Antonia Thu, June 28, 2018 18:28:46

Jag fastnade direkt för Shiotas skulpturer så fort jag fick se en av dessa på utställningsannonsen från Göteborgs Konstmuseum. Det är något livsavgörande i dem. Det är något djupt mänskligt, något primärt i hennes poetiska berättelser, i sina storartade men sköra och intensiva skulpturer som skapar flerbottnade rum.

Shiharu Shiota är född i Osaka, Japan 1972 men har bott och arbetat i Berlin sedan 1996. Hon fick sitt stora genombrott i samband med biennalen i Venedig 2015. I år är hon aktuell i Sverige med en utställning under namnet ”The Distance” på Göteborgs Konstmuseum samt två verk på Wanås slott och skulpturpark. Jag har besökt båda.

Något centralt i hennes konstnärskap är något som jag väljer att kalla för ”inre hem”. Jag börjar med huset gjort i rött garn som finns i en av utställningsladorna på Wanås. Det första jag tänker på är ett ”hem” som finns tyst inne i oss, inte bara mentalt men även organiskt fast i vår vävnad, i vårt kött och blod. För oss som har utvandrat är symbolen även starkare. Ett av husets rum skulle kunna vara skulpturen ”The distance” nedan på Göteborgs konstmuseum.

Detta ursprungliga rum eller hem är vävd i vårt livs stycke som det röda garnet visar, det är en del av vår historia och av oss här och nu både mentalt och organiskt. I den finns även föremål som t.ex. stolarna vi suttit på eller annat som bli till symbol i vårt inre som t.ex. gamla brev. Allt detta fastnar också i garnkonstruktionen på ett finurligt sätt. De kan inte separeras från oss längre de är så intrasslade i vår vävnad. Försöker någon ta bort dem då börjar vi blöda, då uppstår trauma kanske även döden. Men detta hem finns inte längre i verkligheten det går inte att återvända till även om vi återvänder till vår barndomsort för tiden har förändrat allt…det som en gång var finns inte längre. När vi återvänder så har mycket förändrats, platsen har fått en ny historia som är oss främmande.

Temat återvänder om och om i olika skepnader som i skulpturen ute i skogen på Wanås med navelsträngen i rött som förbinder oss till ett hem som inte längre finns eller/och är obrukbart, som är invaderat av grönska och murgröna, som ligger i ruiner.

En annan symbol som Shiota använder är nycklar. I ett verk från konstmuseet så visas nycklar som fastnat i rött garn som jag tolkar som om nycklarna fastnat i vårt blodomlopp eller i vävnad. Vad kan dessa vara? Nyckelhändelser i våra liv, insikter, ahaupplevelser, saker som definierar vår person idag? De betyder i alla fall något viktigt och avgörande som kan öppna dörrarna till vårt inre…

I allt det som berättas ovan finns ett element som inte kan förbises – flykten, resan. Det må vara resan till närmaste stad för studier, resan till ett annat land, det kan rentav vara en flykt undan omständigheter. Här kommer båtarna in…

För mig personligen har dessa vita båtar associationer till resan över floden Styx mellan livets och dödens territorium. Båtarna svävar, de ser nästan ut som moln, lätta, närmast immateriella. Finns de verkligen eller är det en mental resa vi har framför oss? Det är inte bara en flykt över avstånd utan även en resa över tid. Båtarna för oss in i framtiden i det okända land som är vårt löfte till oss själva, våra drömmar och förhoppningar?

Även om utställningen inte är särskilt stor så griper den tag i en på riktigt och jag var tvungen att avsluta min visit i museishopen bläddrande i boken om Shiota där jag hittade massa kompletterande bilder och berättelser och som förberedde mig åter på livet utanför museets väggar, i myllret av glada människor som njöt av en härlig sommardag på uteserveringarna.



  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post7

Giselle från Bolsjojteatern i Moskva

Rapporter evenemangPosted by Antonia Wed, May 16, 2018 13:09:07

Det spelar ingen roll om man gillar balett eller inte. Den här föreställningen visar varför balett som konstform är viktig och hur man kan gestalta stora och komplexa känslor med hjälp av människokroppen, hur man kan få insikt och komma i kontakt med sitt innersta.

Vill man pröva på balett för första gången är det alltid bäst att ha som inkörsport en storartad föreställning med en berömd ensemble för skillnaden i upplevelsen kan vara stor. Giselle med Moskvabaletten är en sådan föreställning som fyller en helt ända in på djupet och för bort en, långt ifrån vardagen och ”att göra listorna” och in i extas. Man lyfts upp över vardagsdramat och kan plötsligt se över livet som om man befann sig ovanför liv och död. Det som är viktigt i längden växer fram i dunklet, får fler och fler konturer.

Det klippet som finns här är en bit av andra akten som också är det finaste och starkaste. I första akten har Giselle hunnit dö efter en olycklig kärlekshistoria och andra akten börjar med att hennes älskade besöker hennes grav. Dekoren är enkel men magnetisk med olika nyanser av svart och grått nästan monokrom till en början. Giselle uppenbarar sig och snart befolkats scenen av en hel ensemble ”andar” eteriska vita varelser som lyser mot den mörka bakgrunden kommande enda från andra sidan dödsriket. Här kommer den ryska baletten till sin spets med perfektion utöver det vanliga. Dansarna blir viktlösa självlysande dismoln och hela landskapet förvandlas till ett drömlandskap. Kärleksparets dans är som en blandning av liv och död – starkare än döden känns det som…titta gärna på deras uttryck i ansiktet och gesterna. Sakta börjar de första av morgonens strålar färga duken ljusrosa och fläcken växer. Till slut slukas Gisele åter av mörkret och försvinner ner i graven. Hur kan mänskliga kroppen vara en sådan kanvas för att visa de mest subtila nyanserna av känslouttryck? Hela föreställningen finns på YouTube – passa på att se den! Själv såg jag den på Scala i Båstad.





  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post6

PICASSO KERAMIK på Louisiana

Rapporter evenemangPosted by Antonia Mon, April 09, 2018 11:20:55

Jag hade ingen aning om att keramiken var en så viktig del av Picassos verk och intresse! Inte heller hade jag förväntat mig att se en så pass stor och intressant utställning. I min enfald trodde jag att keramiken var ett sidospår men utställningen satte perspektiv på det hela och visade sig vara en viktig inkörsport till att förstå Picassos andra verk. En utmärkt kronologisk beskrivning av hans perioder bringar ordning i min förvirrade syn på Picasso som konstnär och kastar ett annat ljus på hela hans konstnärskap.

Picasso visar intresse för keramik i tidig ålder. Redan innan han fyllt 20 kommer han in kontakt med Paul Gauguins keramik i Paris och intresset väcks.

Redan som 25-årig skapar han sina första keramiska verk (ett år innan han målar hans kända verk ”Les Demoiselles d’Avignon) men det dröjer till 1946 då han var 65 år innan han började satsa på keramik på allvar. Det var då han träffade Suzanne och Georges Ramie på Madoura keramikstudio i Provence som kommer att spela en stor roll i hans konstnärskap under resten av hans liv.

Utställningen visar hela 160 verk från perioden 1947–1964 och innehåller stor mångfald av olika verk. Vi ser flertal motiv som fascinerade Picasso från tjurfäktningsmotiv (han hade stort intresse av det sedan hans uppväxt i Malaga) till neoklassiska motiv inspirerade av antiken.

Från fat till vaser och keramiska skulpturer utförda med stor fantasi och med ett så klockrent Picasso formspråk trots stor variation i både form och motiv. Det är omöjligt att inte förundras av alla dessa fantastiska fåglar och figurer!

Man ser tydliga referenser till antiken men ändå är det originella formspråket talande. Dessa skulpturer är gjorda av hittade objekt som får en mångfacetterat utryck.

Det blir så småningom fler utställningar först på Chateau Grimaldi i Antibes sedan 1953 utställning i New York, 1956 i samband med att Picasso fyller 75 år firas det med en utställning på MoMA sedan i London (1957) och i Rotterdam och många fler. Susanne och Georges Ramire publicerar även en bok "Ceramiques de Picasso".

Jag vill avsluta min rapport med två av mina favoriter. På återseende!




  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post5

Barberaren i Sevilla på Göteborgs Operan

Rapporter evenemangPosted by Antonia Tue, April 03, 2018 17:28:06

Göteborgs Operans uppsättning av Rossinis Barberaren i Sevilla hade sin premiär år 2000. 2018 ger de den fjärde (och sista står det på hemsidan) nypremiär för uppsättningen, med nya sångare i nästan alla roller.

Jag har sett Barberaren flera gånger bl.a. från Operan i Bukarest på 80-talet, i Berlin 2000-talet och på bio från Metropolitan från förra året med Peter Matei i huvudrollen och trots det blev jag helt överväldigad av Göteborgsoperans tolkning. Den är något helt nytt och spännande!

De har lyckas åstadkomma en helgjuten föreställning med mycket fantasi och nutidsreferenser som växer och växer och kompletteras av kul detaljer. Även om man har redan sett och lyssnat på operan förut kan man inte släppa taget och mista nya infall och kreativa referenser som publikan bjuds på hela tiden. Bilder och videoklipp kan ni se på operans länk nedan.

http://sv.opera.se/forestallningar/barberaren-i-sevilla-2017-2018/

Det börjar med scenografin i form av portar italiensk stil som kombineras på olika sätt och bildar flera scenuppsättningar under föreställningen. Enkelt och finurligt. Dessa rör sig hela tiden ihop med dansarna och in i handlingen i en koreografi som förhöjer känslan av helhet. Redan under uvertyren bekantas vi med de olika huvudpersonerna framför var sin port som rör sig tillsammans på scenen. Dansarna är vältajmade och lätta i sina roller och kostymerna som först förvånar smälter in perfekt i helheten.

Snart i handlingen bekantas vi med självaste Figaro som spelas av den sydafrikanske barytonen Luthando Qave, med stora framgångar i Sverige och utomlands. Han charmar oss totalt redan från första scen med sin fantastiska röst som fyller alla skrymslor av själen, sin lätthet och humor. Han tar livet med en klackspark och sången är lätt och ledig men fyller hela salen och får oss att njuta och le. Lika hög standard håller även tenoren Randall Bills som greven Almaviva, koloraturmezzosopran Ann-Kristin Jones som Rosina. Egentligen vill jag nämna alla men det kan ni se på Göteborgs Operans hemsida.

Barberaren är en samling av olika sekvenser/scener som följer en efter annan och det är inte alltid som man lyckas få dem att bilda en helhet. Det är inte lätt att få övergångarna mjuka och sömlösa vilket vi fick erfara i denna uppsättning. Man glider in från en scen till en annan, dynamiskt och fängslande som i en thriller och stämningen ökar till det dramatiska när kören stämmer in och minskar till det lättsamma och ökar igen i vågor. Skulle jag bara nämna ett enda ord så skulle det vara samstämmighet mellan sångare, dansare, kör och regi. Det är som om alla på scenen och bakom scenen andas i samma rytm och vi i publikan stämmer in. Det är höjden för en kväll. Man vill inte lämna salongen!



  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post4

Öppet hus Antonias födelsedag

Rapporter evenemangPosted by Antonia Fri, March 02, 2018 12:51:56

Välkomna till oss i Genevad för att fira min födelsedag!

Öppet hus söndagen 29:e april 14:00-18:00

Det blir lite mingel med snittar och ett glas bubbel sedan har vi några små överraskningar att bjuda på i form av konst och musik och vi avslutar med ett härligt gottebord med både små bakelser och tårta, kaffe, te och avec. Presenter behöver ni inte tänka på men vi uppskattar om ni lägger en liten peng till vår insamling som går till "Läkare utan gränser". Ni är hjärtligt välkomna att fira med oss!



  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post3

”Walk the line” Dunkers kulturhus

Rapporter evenemangPosted by Antonia Tue, February 20, 2018 19:09:05

Det blev en liten men fin utställning med varierande karaktär från stora poetiska landskap till punk och graffitti.

Det första man ser när man kommer in är de häftigaste och mest poetiska verken av Ingalena Klenell. Skog av iskristaller i mörker. Isskogen är helt överväldigande i sin gåtfulla skönhet. Det är sprött, det glittrar och bildar fantasifulla skuggor på väggen. Wow! Efter första verket kommer en nästan lika skön installation en bit bort – en vintersaga med stora iskristaller i glas och horn. Den skulle kunna passa som scenografi i en balettföreställning. Kanske ”Nötknäpparen?

Från första rummet fortsätter jag till nästa mörka rum där det visas en stor installation av Nina Westman. Den är lika häftig men på ett mer lekfullt och fantasifullt sätt (bilden nedan). Ballongerna ser spröda och lätta ut nästan viktlösa (man tänker på såpbubblor) trots att det är glas och kontrasten till graffittin bildar en spännande helhet, häftig och cool. Den för tankarna till musikalen LA LA Land.

Jag fortsätter till nästa rum och utställningen byter karaktär blir mer konceptuell, ibland provocerande med kroppsdelar i glas, fetischer, oro, lite olust, existentiell kamp som i Karl Magnus Nilssons skulptur något som resonerar inne i min inre spegel av rädslor och frustration. Det är inte lika storslaget men nya tankar uppstår. Utställningen avslutas på ett lika poetiskt sätt som den börjar. Jag fastnar för Birgitta Ahlins och Sirkka Lehtonens verk nedan. Rasande snyggt!

Det sista som lämnar ett delikat avtryck i mig men som växer efter att jag lämnat utställningen är Ditte Johanssons verk här nedan. Den spinner, bygger väv av drömmar, tankar och förnimmelser, den för mig inåt i en tidlöshet och en mental plats som är på något sätt förtrollande.









  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post2

Fenomenal Carmen på SVT

Rapporter evenemangPosted by Antonia Mon, February 12, 2018 16:21:36

Lördag kväll. Melodifestival i Göteborg. Jag bläddrar mig förstrött och hamnar på 2:an. Carmen av Jorges Bizet sändes på kulturkanalen, en inspelning från festivalen i Bregenz (Bregenz Festspel juli 2017).

Carmen hade jag sett många gånger bl. a. från The Met så jag tvekade men bestämde mig för att se första akten. Det tog knappt några sekunder tills jag blev fast. Det började redan när jag först såg scenen som byggdes speciellt för detta mitt i Bodensjön! Scenografi Es Devlin, Regi Kasper Holten.

Jag har aldrig sett Carmen så laddad med referenser och symbolik, så magnifik och så aktuell. Carmen handlar bl. mycket annat om ödet, om frihet och priset på den. I handlingen lägger Carmen upp korten gång på gång för att spå sin framtid och korten faller olycksbådande. Här tar ödet helt överhanden som en röd tråd genom det hela och det börjar återigen med scenbygget som består ”bara” av kort.

Det är kort som svävar i luften i väntan på att falla i ett mönster, i väntan på att ödet ska tala, sedan är själva golvet som sångarna och dansarna går på gjord av kort och sedan finns det kort under vattnet…Det är en makalös teknisk uppvisning, en briljans när det gäller video och produktionsteknik, de väldiga korten fungerar samtidigt som projektionsytor där knivskarpa bilder visas.

Utöver ödesspelet är det också samspelet mellan vatten och luft. Allt är byggt på det, korten som ”svävar” i luften, hela scenen som flyter på vattnen, molnen som hoppar sig över det hela (det ösregnade under premiären). Om vattnet symboliserar ödet ”den grundläggande framåtrörelsen i livet” som regissören kallar det så betyder luften frihet. Det blir ett ständigt samspel mellan dessa två element.

Första akten innehåller de mest kända areorna och rullar på i blixtfart som ödet omöjligt att stoppa. Den avslutas med dansare som rör sig i vattnet då nedre delen av scenen sjunker under vattenytan och dansen blir hypnotisk som i ”slow motion” alla blir blöta kläderna klistrar sig på kropparna och regnat piskar med vinden – så sensuellt som det går att föreställa sig och samtidigt en aning solkigt. När blicken reser sig uppåt ser jag hur korten som hänger i luften blir solkiga färgerna dränks i vattnet som regnar ner, rinner av och smutsar ner korten. Molnen ligger lågt över det hela – hela himlen är med som en del av spelet.

Nya tolkningar och referenser överraskar hela tiden. Tjurfäktningen i sista akten ersätts av en dans mellan två män varav en av de med bar överkropp bärande på en huvudbonad i form av ett stiliserad tjurhuvud (kan inte låta bli att tänka på en Picassomålning här) med jättelika horn som projiceras på korten bakom som en mönsterskugga. Dansen blir en ritualdans dels i kött och blod men även multiplicerad av överjordiska skuggor. Någon måste kanske offras och denna ”någon” är som vanligt en kvinna…

Slutligen sker Carmens dödskamp också i vattnet, ödet besegrar friheten. Hon kommer självmant rakryggad och i ett stycke. Jag ryser. Hon kommer uppifrån i ett svep. Hon kommer från luften där kortspelet inte har fallit ner ännu längre och längre ner fram till vattnet mot Don Jose som väntar. Han är förälskad fortfarande och föreslår att de flyr tillsammans men Carmen väljer friheten som ödet och demonen som bor i Jose förnekar henne. Hon vet att hon ska dö och ändå går hon lugnt och rakryggat genom allt ända tills hon slutligen ligger livlös som en blodfläck i vattnet (för detta bar sångerskan våtdräkt under klänningen och en liten syrgastub så hon kan andas under den långa stunden hon ligger i vattnet). De andra på scenen kastar blodröda rosor omkring henne i vattnet och jag kan inte låta bli att tänka på Prerafaeliterna och Millais Ofelia …

Vill du se den? Finns att se på TVPlay i 12 dagar till…

https://www.svtplay.se/video/16895018/carmen-i-bregenz/carmen-i-bregenz-avsnitt-1





  • Comments(0)//kultur.villaaster.se/#post1
Next »